Igår kväll eller (ja natt snarare) så tittade jag på Grand Prix Küren från Olympia i London som sändes på Eurosport. Ofta tycker jag att det blir lite långsamt att kolla på dressyr, särskilt på TV. Men när det är kür blir det extra roligt och det var så himla många fina ekipage!

Jag försöker faktiskt vara lite kritisk mot ryttarna, kolla på deras sits hur de ger hjälperna och sådär. Att kolla på de allra bästa tycker jag är väldigt intressant och att försöka härma är en metod som jag gillar ;) En sak som slog mig var hur otroligt lågt bak endel ryttare hade skänklarna i galoppombytena. Ända uppe vid kanten av schabraket var de med sporren. Och det var inte bara en ryttare som gjorde så, utan säkert fyra-fem stycken. Knepigt... Vart tog hela grundidén att ge omärkliga hjälper vägen liksom?

En ritt som såklart var höjdpunkten över alla andra ekipage var Totilas och Edward Gal som fick 92,3% (!!) och genom att slå sitt egna föregående världsrekord vann de överlägset klassen. De är någon alldeles speciellt, Totilas är så uttrycksfull och har utstrålar så mycket kraft och Edward ser ut att bara åka med. Inga flaxande skänklar där inte! Det finns bara ett ord - perfektion.
Klicka på bilden för att se ritten.

Alla ryttarna är såklart otroligt skickliga och duktiga. De rider samma klasser, och är så otroligt mycket skickligare ryttare än jag själv. Jag skulle vara lycklig om jag var hälften så duktig som dom är. Men för att vara kritisk, det är skillnad på de som är riktigt bra och de som är bäst. Vad vill du vara?