När jag hoppat på ett tag blir jag nojig. Tycker att jag aldrig ser avstånd, man kommer fel var och varannan gång och hindren ser höga ut. Jag behöver hoppa ofta - annars glömmer jag att jag kan ju faktiskt.

Idag har vart en riktig"hoppedag". Började med en unghäst imorse som inte gjort så mycket tidigare, här har hon löshoppats en gång och ridits lite under ryttare men inte mer. Cavaletti var klurigt i början, att ta ett megahopp över alla bommar kändes ju mycket enklare..? Men efter nåra försök kom hon minsann på hur man skulle sätta tassarna och då gick det som en dans. Skuttade över några små hinder också och hon var riktigt duktig!

Fortsatte sedan med en saluhäst i stallet som vart här ett tag. Det var längesedan jag hoppade honom sist och jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Han blir gärna lång och hänger alldeles för mycket i handen istället för att bli lite kort, komma tillbaka och sätta lite mer under sig.  Fick faktiskt till det bra de flesta distanser och han hoppade väl, så kan inte klaga på hästen.

Innan lunch hann vi även med en uteritt med tre valacker. Vi trodde att det skulle bli lugnt och fredligt. Vi hade fel.

Efter lunch började vi med en uteritt igen, guldgossarna i stallet fick trava ut en sväng som uppladdning för morgondagens tävling. De har haft väldigt mycket vårkänslor det sista men idag höll de sej i skinnet och skötte sej exemplariskt. Det é fina grabbar de'!

Sista hästen för mej idag var Hera som även hon fick hoppa lite idag. Efter förra tävlingen kändes hon inte riktigt som hon brukar så med lite semesterdagar och lugna uteritter verkar hon vara tillbaka på banan igen. Kändes riktigt fin ett par språng, lite ringrostiga men lite mer trimmande i ridhuset och sådär så siktar vi på tävling igen!

Ja det är vad jag har åstadkommit idag. Har även badat fem hästar, packat för tävlingen och annat småfix.


Hera på tävlingen i Perstorp