Så idag var det dags för min och Itas första lokala tävling. Förra året kom vi igång så sent att det inte var någon idé att lösa licens och även denna säsongen kom premiären senare än vad jag planerat. Men nu är vi på gång iallafall!

Vi kom till Svenljunga vad strax före 9 tiden. Anmälde oss, kollade på något ekipage som red clear round klassen och gick sedan ut för att lasta ut Ita och börja rida fram. Kollade så att tempoväxlingar funkade och att hon var pigg och alert. Efter en stund byggdes banan om och det blev dags för bangång.

Underlaget i ridhuset  var riktigt djupt, särskilt på kortsidorna och det var tungt för hästarna att galoppera i. En annan sak som var jäkligt jobbig var banan. Haha, särskilt första klassen var så jäkla ologisk följd på hindren! Verkligen helknepig och svår att memorera in för inget utav hindren kom särskilt naturligt. Men, men det är ju bra träning att lära in lite knepigare banor också!

100 cm

Pappa filmar, så skärpa kan vi glömma och hmm, ja ni ser själva.
Men bättre än ingen film alls!

Första klassen kändes bra. Ita blir mer och mer ridbar för varje start vi gör tillsammans oh det känns mycket bättre nu när jag kan inverka mer på henne. Vid utgången ville hon hellre titta ut på polarna än galoppera och där det var lite trångt så blev det något travsteg. Det ska vi jobba bort då det förstör rytmen. I omhoppningen så valde jag att inte satsa på en snabb tid, med tanke på att jag för första gången hande Ita under bra kontroll inne på banan ville jag inte förstöra det genom att fräsa på som sjutton i omhoppningen.

Men en dubbelnolla blev det och vi kom på 7 plats av 17 startande. Jag är nöjd med det och nu ska vi jobba för för fler säkra dubbelnollor och såsmåningom placeringar!

105 cm

Till den här klassen kändes Ita trött. Min gissning är det djupa underlaget både på fram- ridningen/hoppningen och inne på banan som sög massor av energi. Hon hade stått i transporten en stund sedan första klassen och vi tog det ganska lugnt på framridningen, men ändå hade hon inte det där superenergin. 

I vilket fall så belv det en bra runda från Itas sida. Hon kämpade på hur bra som helst som vanligt, och trots att hon var lite tveksam vid något hinder hoppade hon snällt när jag red an mot det. Herregud vad jag älskar den hästen!

Tyvärr gjorde jag en miss efter hinder hummer 7. Jag var så totalt fokuserad på att rida runt timm nummer 9 att jag glömde 8 och fick lägga en stor volt. Precis när jag passerad hindret tänkte jag "Faaaaaan!!", och insåg att chansen till placering försvann. Men det är sådant som händer, visst var jag bra irriterad på mig själv efteråt men att glömma ett hinder är något som alla gör ibland, och vi kom ju iallafall runt grundomgången och var felfria på hinder - och det är inte så jäkla dåligt det heller ;D