Det är synd om människan

09:40
10/08 2011
? 0
Någonstans placeras minor i jord, nära ett snår som vanligtvis beträds av barfota barn som tappert kämpar mot sin hunger. Du ryser av tanken.

Samtidigt traskar din lilla kusin genom lummiga björkskogar i landet lagom. Du märker inte att fåglarna flyger utom sina rutter och du ser inget fel i att insekterna är färre. Det är varmt, så du tar en cola till och sätter dig vid datorn för att utnyttja ditt trådlösa nätverk till max.

Du påminns om att det är sommarrea och befinner dig på stan inom en kvart. När hungern kommer krypande stannar du vid McDonald's drive in och bekymrar dig över bensinpriset. Tur att du iallafall kan få en hygglig lunch för något under 50-lappen. Men visst är det förfärligt att du måste betala månadsvis för att lagligt få lyssna på din favoritmusik?

Eftersom du svettas ymnigt i sommarhettan investerar du i en ny deodorant innehållande 25% aluminiumklorid som förhoppningsvis hämmar din naturliga reaktion på värme. Du tror ändå inte att metallen kan leda till något ont i din kropp, och du kommer förmodligen inte leva för att se vad den gör mot dina barnbarn.

Du grillar dig i en enorm konservburksliknande tingest och bekräftar din spegelbild. Yepp, det är värt att ha några deformerade leverfläckar och ett par extra rynkor. Än har du inte ont av det och den bruna hudtonen känns fräsch. Du bokar ny tid hos frisören och granskar ansiktshåren, de kanske borde ansas nu.

Du önskar att det inte var så lång tid kvar tills nästa semester och funderar på att köpa en ny telefon så att du kan uppdatera facebook, skicka sms, lyssna på musik och titta på film samtidigt. Fast det hinner du inte ändå, eftersom barnen måste hämtas innan ni fyller kylskåpet inför helgen. Du åker vidare och glädjer dig åt att räntan för billånet just sjunkit.

Du ler åt en äldre mötande och tänker att du nu gjort en god gärning, denne blev säkert oerhört glad av ditt bemötande. Sen suckar du över att TV inte visar något bra just ikväll och minns lättad att du lagt en femma i insamlingen för Rädda Barnen. Efter någon timma på gymmet fylls du av självuppskattning. Allt är väl.

Du är bekymrad över en röd finne i kanten till hårfästet och borstar tänderna med något blekande från Pepsodent, synd bara att kranvattnet börjat smaka klor. Efter en sista koll på de sociala medierna och ett par tabletter Sobril kan du lugnt somna i din stora säng, fylld av dun och bolster. Det är du värd efter allt du uträttat under dagen, allt du utsatts för och allt du bidragit med. 


Eller?


Källa


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0