Nu såhär efter studenten är den eviga frågan - vad ska du göra nu? Vad tänker du jobba med? Vad ska du göra med ditt liv? Och jag tänker här och nu reda ut vad jag vill och hur jag känner...

Min dröm har alltid vart att jobba med hästar. Och är fortfarande. Många inser hur otroligt jobbigt, svårt och slitigt det är med hästbranschen och väljer att fortsätta ha det som enbart hobby. Att lyckas i hästvärlden är svårt, och att kunna försörja sej på det är ännu svårare. Jag vet allt det där. Men oavsett så är det vad jag vill och drömmer om. Egen uppfödning, unghästutbildning och försäljning är vad jag hoppas kunna jobba med i framtiden.

Det finns många som suckar och skakar på huvudet när de hör om mina planer. När de tror jag inte ser himlar de med ögonen, de väntar på att jag ska ta mitt förnuft tillfånga och satsa på något "riktigt" jobb. Men det här är min dröm. Mitt liv. Och det är jag som bestämmer. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv om jag inte gav mej själv en ärlig chans. Jag vägrar sitta på ålderdomshemmet, bitter och tänka "tänk om..." Dessutom finns det även många som stöttar mej, alltid finns där och tror på det jag gör, de människor som är värda sin vikt i guld.

För att nå mitt mål så hoppas jag på att kunna blanda skolgång (nu närmast hästskötarexmen och därefter Unghästutbildar eller Hippolog inriktig stallchef på Flyinge) och praktik på ett stuteri eller tävlingsstall. Tanken att åka iväg själv utomlands känns ganska skrämmande, men jag tänker inte rädsla stå ivägen för vad jag vill. Får jag möjlighet att åka iväg så tänker jag inte missa chansen.

Och om allt skulle gå åt helvete? Synd - ja visst! Men livet går vidare. Man förändras, utvecklas och lär sig nya saker, både om sig själv och andra. När jag blir stor vill jag vara lycklig. Idag ser jag lyckan i hästarna och satsar allt på dem. Jag tror på mig själv, och jag har inga tvivel om att allt kommer att lösa sej tillslut.

Graduation talet från filmen "Eclipse", bara för att det är klockrent.
“When we were five, they asked us what we wanted to be when we grew up. Our things were answers like astronaut, president, or in my case, princess…When we were ten, they asked us again. We answered – rock star, cowboy, or in my case, gold medalist… But now that we’ve grown up, they want a more serious answer. Well, how about this… Who the hell knows? This isn’t a time to make hard and fast decisions. This is the time to make mistakes. Take the wrong train and get stuck somewhere chill. Fall in love - a lot. Major in philosophy because there’s no way to make a career out of that. Change your mind. Then change it again because nothing is permanent. So make as many mistakes as you can. That way, someday, when they ask again what we want to be… We won’t have to guess. We’ll know.”