Olyckorna har fått väldigt stor uppmärksamhet i media. Och på ett sätt tycker jag att det är bra. Men samtidigt, för de som inte är hästmänniskor låter ju detta väldigt avskräckande. Men tänker man på hur otroligt många människor som varje dag umgås med hästar, hur många hundratals ridlektioner det hålls varje dag så är ändå olycksrisken relativt liten. Media borde vara ännu noggrannare på att lyfta fram vilket toppenjobb vad gäller säkerheten många anläggningar gör. Det är betydligt farligare att åka bil än att rida. Ändå kör föräldrar sina barn kors och tvärs dagarna i ända, men när de ska skritta några varv på en ponny då jäklar ska det vara skydd från topp till tå, ledare och helst en ponny som knappt rör sej framåt. Olyckorna är såklart hemska men de artiklar jag läst om dem ger inte så bra perspektiv på hästvärlden.

Jag vet själv att man lätt blir nonchalant. Visst kan jag genom att läsa hästarna undvika farliga situationer som inte nybörjare upptäcker. Men i slutändan är det ändå 54 kg Julia i ena änden och 600 kilo Ita i den andra. Om det verkligen gäller har jag inte ett jota att säga till om. Ridningen och hästarna är det bästa som finns, det viktiga är att mitt i all kärleken inte glömma av vilka oerhörda krafter vi handskas med.