Hittade det här hos min lillasysters blogg. Visst drar den saker till sin spets, och iallfall jag tar det väl inte så himla seriöst. Men det finns ju också en helt klart endel sanning i det! 


DRESSYR

• Riskfaktor:
  Mycket hög.. -maxladdade hästar detonerar som atombomber om någon så mycket som skulle nysa på läktaren.
• Svårighetsgrad:
   Mycket hög. Trots oräknerliga snett igenom, tusentals halvhalter, jättedyra kandar och skruvstädssadlar..
• Krav på ryttaren:
   Mycket höga. Evighetslånga program, extremt invecklade-ska läras in utantill. Och hade magister Tibblin fått bestämma själv, hade både program o TR tryckts på latin.

HOPPNING

• Riskfaktor:
   Medel. I hoppning är de flesta hästar ganska avspända, eftersom de relativt snabbt förstår vad som förväntas. Ofta hoppar de faktiskt alldelens frivilligt runt sina banor.
• Svårighetsgrad:
   Medel. Till skillnad mot dressyr bedöms inte sitsen alls- det räcker med att klamra sig fast...
• Krav på ryttaren:
   Medel. Bör kunna svänga höger/vänster och räkna till ca 10-12 (antal hinder).

GALOPP

• Riskfaktor:
   Låg. Hästar blir avspända när de får följa sina naturliga instinkter. Alla hästar förstår: följ flocken!
• Svårighetsgrad:
   Låg. Bara att följa staketet. Hindrena är väl infångade. Bjudningen är gratis om ledarhästen är snabb och hoppvillig.
• Krav på ryttaren:
   Låga. Bör kunna hålla mantag och räkna till två (ett eller två varv).

Inte plättlätt, men klart naturligare än dressyr! 
Bildkälla