Åh, övertalade mor min att hjälpa mej att köra Ita till ridhuset idag. En lite flykt från halka, snöblask och regn var precis vad vi behövde. Ita var så pigg och glad, blev lite väl taggad ibland men OJ så fin hon kändes! Ni vet den där känslan när man bara sitter i sadeln med ett stort leende på läpparna, aldrig vill sluta och saker faller på plats. Den timmen i ridhuset gjorde min dag. Jag är inte svår att gör lycklig.