Det blir inget tillputsat inlägg. Jag tänker inte försköna verkligheten och jag tänker inte låtsas som om världen är en skimrande paradis och att jag flyger som på rosa fluffiga moln. För så är det inte. Livet, och framförallt hästlivet är tungt, slitigt, motigt och med många motgångar och svackor.

Just nu är jag och Ita i en svacka. På träningen är det mycket slit och jobb utan att det känns som vi kommer någonstans. Att det dessutom är halt, kallt och mörkt som är det värsta jag vet gör mig inte på bättre humör. Jag vet att det går mycket upp och ner med hästarna och faktum är att det är nu när det är som jobbigast och svårast som vi lär oss mest och gör mig starkare som människa. Jag vet. 

Men jag börjar bli trött på att kämpa i movind, att saker aldrig riktigt stämmer och klaffar och att falla på målsnöret om och om igen. Jag vill så otroligt mycket och jag vill göra saker NU. Jag kämpar, tränar och jobbar som en tok för att nå framgång. Lite flyt någon gång skulle väl inte skada?

Förlåt för min pessimism och klagande. Men jag vill inte att ni ska tro att allt bara fungerar och är så himla bra hela tiden, för så är inte verkligheten.