Men för oss som har lämnat den trygga ridskolebubblan kommer att stöta på hästar som är knepiga, svårhanterade såkallade problemhästar. Efter att ha läst, titta på och blivit insatt i natural horsemanship så vill jag inte längre hålla med om att det finns problemhästar. Det är vi, människorna runt hästen som är problemet - i 95% av fallen. För det är faktiskt så att det finns hästar som inte är snälla. Som trots åratal med träning, ledarskapsövningar, tillitsövningar, undersökningar så finns det hästar som man aldrig kan lita på.

Det finns hästar som är farliga för människor. Hästar som enligt mig man borde avliva. Det finns ingen häst som man ska hantera och rida med livet som insats. Det finns ingen häst i hela världens som är värd att offra livet för. Jag vet hur det är att älska en häst och vet hur svårt ett beslut om avlivning är att fatta. Men många är alltför veka, tror att det går nog lite till och kan inte ta det tuffa beslutet. Det är oansvarigt om djurägare, och en häst som ingen litar på får inte heller något bra liv.

Det finns otaligt många hästar. Och väljer man ett liv med dem så är det bara att acceptera att det kommer passera ett antal hästar i ens liv. Hästar ska inte hållas vid liv i alla lägen till vilket pris som helst. Priset av en människas liv får inte vägas mot att ha kvar hästen.

Jag vet att detta kan låta hårt och grymt. Hur kan jag kalla mig djurälskare och vara hästägare med den här inställningen? Det är sanningen, den hårda verkligheten.