Ett utdrag från den här artikeln.

"Heliga kor och därmed offer för onödigt lidande är i min mening även en stor del av de svenska ridskolehästarna. Många av de svenska hästarna betalar priset för en obsolet syn på hästen som en utbildningsmaskin. Hästarna ska hållas tillgängliga för elever på ett ekonomiskt och rationellt sätt, därför binds många ridskolehästar än idag fast i spiltor där de tillbringar upp till 20 timmar per dygn. Den svenska ridskolan ska vara billig och tillgänglig för alla. 
Djurens Rätt gjorde en utredning om bland annat ridskolehästar som kan hittas på www.djurensratt.se. Där framgår det att Ridsportförbundet motsatte sig Djurskyddsmyndighetens föreskrifter från 2007 om att hästar får stå uppbundna i spilta maximalt 16 timmar i sträck. Ridsportförbundet publicerade en studie ledd av Mats Mellberg som bland annat konstaterade att Det kan konstateras att utevistelse i förordningens omfattning inte gett möjlighet till den vila dessa hästar behövde, då flockvistelse kan vara mycket psykiskt och fysiskt ansträngande. Ridsportförbundets Ann-Catrine Bengtsson, verksamhetschef på sektionen för ridklubb/ridskola, menade att en lektionshäst som går tre timmar på lektion inte får den vila den behöver i lösdrift. Hon tillägger även: Sedan säger vi att ridskolan är en fritidsgård som ska finnas tillgänglig för eleverna på deras lediga dagar så att de kan komma och pyssla med sin älsklingshäst. Då kan de inte komma till ett stall där hästarna går ute.

Vad händer efter karriären som ridskolehäst?

 
Djurens Rätts utredning visar också att den stora merparten av dessa älsklingshästar går direkt till slakt när de inte kan användas i verksamheten längre. Det finns cirka 10 000 ridskolehästar som står hos ridskolor som är anslutna till Ridsportförbundet. Dessa hästar producerar tillsammans 8 miljoner ridskoletimmar per år. I en enkät som Djurens Rätt skickade till ridskolor under 2009 visade det sig att 72 % av de 10 000 ridskolehästarna vi har idag står i spiltor. Ett citat från en anonym ridskolechef ur enkäten, om vad som händer med ridskolehästarna när de är uttjänta:
"Vi säljer aldrig våra hästar som arbetat i verksamheten vidare. När de inte fungerar längre i sitt dagliga jobb, fungerar de ingen annanstans heller, varför de går till slakt. Hästar som har inarbetade rutiner blir olyckliga när rutinerna ändras."
Efter att ha läst detta blev jag så upprörd att jag nästan föll ner i tankemoraset att börja föreslå vad man kan tänkas använda uttjänta ridskolechefer till, let us not go there - som man säger i Amerikat.  Hursomhelst, man tar ett djupt andetag och konstaterar att ett sådant uttalande skulle vara så totalt politiskt inkorrekt och upplevas så känslokallt i USA, så jag är tveksam till att någon inom hästindustrin här ens vågar drömma om att säga något sådant. Skulle detta tankesätt få representera svenskt horsemanship, ja då kommer ingen att lyssna på Sveriges "vi värnar om hästens bästa"-retorik längre."

Jag blev så jäkla arg när jag läste det här! Ridskolorna "glorifieras" alltför ofta tycker jag. Hur man än vrider och vänder på det så är det ändå hästarna som får betala i slutändan. Det spelar ingen roll hur utbildade instruktörerna är, att ridhuset är tipp-topp och stallet nybyggt. Ridskolehästar förtjänar minst lika mycket omsorg och omtanke som de privatägda hästarna, särskilt efter många års arbete i en ridskoleverksamhet.

Och kommentaren att ridskolan ska vara en fritidsgård dit barnen kan komma när de vill - ja visst! Efter att själv vart en riktig ridskoleunge och hängt otaliga eftermiddagar på ridskolan så vet jag hur viktigt och roligt det är att ha stallet att gå till på fritiden. Men att ha det som argument för att hästarna inte ska vara ute lika många timmar? Det håller inte, och hästarnas välbefinnande ska alltid komma i första hand. Om inte så ska man inte ha hästverksamhet överhuvudtaget.