In my dreams
Drömde inatt att jag satt på Itas rygg igen. Den hemvana känslan, jag minns varenda detalj. Lite stel i vänstersidan, arbetsglädjen och känslan när hon blev eftergiven. Jag drömde att vi hoppade. Hur roligt det var att styra på hinder, känna hur hon suger tag i det och alltid alltid gör sitt bästa.
Jag är inte ledsen på samma sätt över det längre. Men jag saknar henne. Världens bästa Anahita.