In my dreams
Drömde inatt att jag satt på Itas rygg igen. Den hemvana känslan, jag minns varenda detalj. Lite stel i vänstersidan, arbetsglädjen och känslan när hon blev eftergiven. Jag drömde att vi hoppade. Hur roligt det var att styra på hinder, känna hur hon suger tag i det och alltid alltid gör sitt bästa.

Jag är inte ledsen på samma sätt över det längre. Men jag saknar henne. Världens bästa Anahita.
jenny

varför fick du ta bort henne?

Anonym

Va gott att det börjar kännas lite med betoning på lite bättre.

Det är jobbigt att förlora sin häst hur det än går till, drömmar och kärlek som går i kras är så svåra att reparera.Men som tur är så läker tiden nästan alla sår.Kram Anette/hälsa mamma

sandra forsberg

vad hände med ita ? :S mvh sandra

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress