Sometimes, you must just dare to jump

12:11
30/01 2013
? 0
Jag tycker att det är lite smått fantastiskt att ni faktiskt är en hel hög som håller fast vid bloggen, trots tider med lite uppdatering och allmän förvirring så fins ni kvar. Läser och lämnar en och annan kommentar. ni är så himla gulliga! Och därför har ni också förtjänat en rejäl uppdatering. So here we go.
 
Jag slutade jobba på OS Hästar vid jul. Det var ett väldigt tuff beslut, men efter två år kände jag helt nekelt att det var dags att gå vidare. De två åren där har varit helt fantastiska. Allt jag har fått vara med om, lära mej och alla underbara människor och djur jag har fått möta. Det har vart mitt liv, mitt hem och min familj och jag fällde många tårar när det var dags att säga hejdå.
 
Baskyl, bättre finns inte
 
Julen spenderades lugnt hemma med familjen men på nyår åkte jag till Annika och vi firade in nyåret på bästa sätt i Malmö. Slog klackarna i taket och hade väldigt roligt helt enkelt.
 
Uteritt i havet på nyårsdagen. Bra start på 2013!
 
Sedan jag kom hem har jag haft en ridturné runt om i kommunen. Har lånat hästar lite varstans för att stilla min ridanstinens. Tack alla hästägare som lånat ut sina hästar, utan er hade jag klättrat på väggarna här hemma.
 
För ungfär en tre veckor sedan följde jag med päronen till Spanien en långhelg. Tacksam för lite sol och värme lyckades jag till och med få lite bikinilinjer. Tro mej, det var ett tag sen sist...
 
Jag hälsade på där palmerna bor
 
strax efter det var det dags för syster att åka ner till Helsingborg igen för att fortsätta pluggandet. Jag åkte med och på tog en tur förbi Muscot och hans nya ägare. Så underbart att få träffa min fina lilla ponnygrabb igen! Han var sej lik, och de nya ägarna är hur bra som helst. Det värmer i hjärtat när man ser att ens hästar få ha det så himla bra! Efter att ha lämnat Louise så tog jag turen om Ulatofta. Är man ändå i Skåne, så kan jag liksom inte låta bli. Överraskade mina musketörer ganska rejält, en började gråta och den andra skrek och ramlade ner för trappan. Men jag försöker se det som ett bra tecken... ;)
 
Det är väl ungefär vad jag har hunnit med på dessa fem veckorna. Jag har verkligen hunnit komma hem och landa, ta det lite lugnt och ladda batterierna. Nu väntar nya äventyr, något som ni självklart kommer få ta del av så snart vi har allt i hamn,
 
Långa promenader med hunden laddar batterierna
 
Tjohejsan sålänge!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: