Jag kan bara inte låta bli. Tittar på hästannonser flera gånger om dagen. Ponnyer, avelston, lovande unghästar, små projekt, hoppkanoner, rosettplockare, stor hästar... Jag faller pladask för det mesta just nu. Jag längtar efter en egen häst. En som är minminmin. Det är ett tomrum i mitt liv och mitt hjärta att inte ha en egen fyrbening. Det kliar i fingrarna och känns sorgligt att det helt enkelt inte passar in i mitt liv just nu. 

 

Egna hästar har vart en så stor och viktig del av mitt liv i så många år. Jag är väl insatt i all tid och framförallt pengar det kräver och hur bunden man blir. Faktorer jag inte kan bortse från...

 

Var tidigare idag i förrådet där täcken ligger på hög, IKEA påsar står uppradade och läderprylar hänger på en krok redo att användas. Och även om jag vill många olika saker just nu, så för en sekund övervägde jag att ge upp allt för att återigen ha en egen häst och få användning för all utrustning igen.

 

Men inte just nu. Jag kommer köpa häst igen. Det är inte en fråga OM, bara om NÄR.