Detta är del fyra i kategorin "Hästhistoria", tidigare inlägg hittar ni här.

 

Livet rullade på i stallet på ridskolan. Jag blev invald i Ungdomssektionens styrelse, först som ledamot och efter något år avancerade jag och blev tillslut kassör. Vi var ett härligt gäng, ett riktigt tjejigt, hästälskade gäng med massor av idéer och alla med mycket olika åsikter och planer. Oj vilka diskussioner som kunde uppstå där i stallets cafeteria på söndagkvällen. Men i slutändan blev det nästan alltid väldigt bra och vi genomförde aktiviteter som barnkalas, juljippon, spökrunda, ponnyridning, käpphästhoppningar, rykttävlingar och resor till Scandinavium och Göteborg Horse Show. Det var några roliga år och det var med visst vemod man lämnade över ansvaret på nya förmågor. 

 

Att sitta så i en styrelse är också något som jag är väldigt glad över att fått lära mej. Hur många andra i 13 - 17 års åldern sitter i en riktig styrelse med val, dagordning och protokoll? Att lära sej driva, diskutera och kompromissa. Göra planer och ta ansvar. Jag har sagt det innan men det tål att upprepas - ridsporten är helt fantastisk som ungdomsgård. 

 

Det var inte bara som styrelsemedlem som jag fick lära mej ledarroll. Som ett kliv upp från stallvärdinna jobbet så blev jag skickad på kurs och kunde efter några träffar kalla mej Ungdomsledare. Känslan att dra på sej jackan med förbundets logga broderat på ryggen är definitivt något som ger status i ridskolemiljön. Och jag älskade verkligen det jobbet. Älskade! Att ha hand om de allra yngsta eleverna, trevande nybörjare och lära dom grunderna. Att se dom utvecklas, att peppa och instruera och planera hur man ska göra för att dom ska lära sej och tycka det är ännu roligare. Det är verkligen en riktig höjdare!

Att vara med i en klubb är så mycket mer än komma dit och rida. Att sitta i styrelse, jobba som ungdomsledare och vara funktionär på nästan varenda tävling ger så mycket tillbaka!