En stjärna

10:42
31/01 2013
? 0
 Efter att Ita försvann ur mitt liv hösten 2011 så kom såsmåningom en annan liten dam in i mitt liv. Hera. Denna modiga, fräcka, personliga och underbara lilla häst var precis vad jag behövde. Med henne kändes ingenting omöjligt och det finns få hästar här i världen som är så roliga att rida varenda dag.
 
Hon kom till mej i januari och var då inte helt igång. Hon har spatt, inte så hon lider av det men det finns ändå där och är något som man får ta hänsyn till. Vi började lugnt och fint, byggde på kondition och lärde känna varandra. Hoppträningarna gick bättre och bättre. Trots att hon inte är större än 154 i mankhöjd är hon en riktig tiger såfort hindren kommer fram och det tog lite träning innan jag hade klurat ut hur jag skulle rida den hoppglada lilla hästen.
 
Framåt våren tävlingsdebuterade vi i Hernriksdal i 110 och 115 och sedan rullade det på med lite tävlingar under året. Det blev inte jättemycket starter, men vi red ändå upp till 120 och för det mesta gick det riktigt bra och det var ofta felfritt eller inte mer än 4 fel i bagaget.
 
Att tävla Hera var bara så roligt. Hon älskade det och bangade inte för någonting. Omhoppningssvängar var vi grymma på, hon vänder på en femöring och letar hela tiden efter nästa hinder.
 
Tidigare har Hera tävlat med Olof i sadeln. Då upp till 135 klasser och hon har även gått femårsklassen i Falsterbo.
 
Jag är så himla glad för att Tessan lät mej låna henne så att jag fick lära känna denna underbara lilla häst. Hon blev en riktig vän och jag saknar henne massor.
 
120 i Ringsjöorten
 
Framridning i Perstorp
 
Världens bästa Herus!
 
Hoppträning på Ulatofta
 
Pay & Jump i Skyrup
 
Pyssel i stallet
 
110 i Perstorp
 
Och så avslutar vi med Heras första runda i Falsterbo
 
 

 

Hera är nu tillbaka hos Tessan och jag tror att planen är att det ska bli Hera bebisar i framtiden! Mer om Hera, Tessan och verksamheten på Högås Stuteri hittar ni här.


RSS 2.0