Jag är sjukligt rastlös. Det kliar och skaver och jag kan inte sitta still. På första gången på nästan två år har jag inte någon resa planerad. Jag är inte påväg någonstans. Jag står här och stampar och tjatar och ingenting händer. Om några veckor flyttar jag till Skåne, kommer vara nära allt och alla jag älskar där nere. Jag ska börja plugga, en linje som känns rolig och är något jag sett fram emot och jobbat för i ett år nu. 

 

Och ändå är det enda jag vill att ta första bästa hästjobb, slita omänskligt många timmar i veckan, aldrig ha på sej något annat än ridbyxor och sitta i en lastbil runt i Europa. Alltså åååh. Den kärleken.